Skoluppgift Kursen Pedagogiska Spel
Igår startade vi en ny kurs, Pedagogiska Spel, som anordnas i samarbete med GRUL och Karl Alfredsson. Vår första uppgift var att reflektera över en optimal utbildningskontext. Jag har valt att fundera över hur svenska gymnasieskolan fungerar och hur den skulle kunna göras bättre. Efter att själv ha gått Sigrid Rudebeck´s samhällsprogram är det denna jag har i bakhuvudet under uppgiften men kan dock tillämpas i de flesta gymnasieskolor.
Gymnasieskolans syfte och mål
Ge eleverna en bred kunskapsbas som ger möjligheter till fortsatt utbildning och yrkesverksamhet. Gymnasieskolan vill också stärka individens möjligheter att bedriva framgångsrika studier och utveckla förmågan att arbeta såväl självständigt som i grupp.
Elev och lärare
Utifrån ovanstående mål och syfte faller det sig naturligt att reflektera över huruvida dagens gymansieskolor uppfyller dessa krav. För att få elever/studenter att ta till sig kunskap är det viktigt att få dem intresserade och engagerade av ämnet. Detta förutsätter att skolan erbjuder dem lärare som i sin tur är intresserade och engagerade. Som lärare måste man ha en ordentlig kunskap om ämnet men därutöver måste läraren också ha kunskap om hur man når eleverna på bästa möjliga sätt. Eftersom individer är olika behöver läraren kunna se och avgöra elevernas olika behov. Detta ställer höga krav på dagens lärare. De måste vara flexibla och kunna frångå den konservativa synen på lektioner där läraren föreläser och eleverna antecknar. Läraren skall ge eleven verktyg så att han/hon kan förstå och tolka omvärlden, verktyg för att kunna tillämpa kunskapen.
Jag tror att vi måste hitta andra former för lärande om vi skall kunna nå dagens elever. Genom att försöka individanpassa skolan bör den kunna passa fler. Läraren måste bemöta eleven där han/hon befinner sig. Martin Buber har sagt att “människorna är olika till sitt väsen och just i olikheten ligger människosläktets stora möjlighet”. Att kommunikationen mellan lärare och elev fungerar är otroligt viktigt. Eleven måste känna att läraren är någon man kan lita på och att läraren är där för att hjälpa och stötta eleverna, inte för att kontrollera. Kan en sådan relation byggas upp mellan lärare och elev tror jag att mycket är vunnet. Detta till trots måste ju ändå en slags kunskapskontroll ske. Men att påstå att den måste vara ett skriftligt prov är att skjuta sig själv i benet. Det är något som kan passa vissa elever medan andra behöver en annan kontroll, exempelvis en hemuppgift eller muntligt prov. Genom en ständig dialog mellan elev och lärare kan de tillsammans välja den examinationsform som är lämplig.
Miljö
Även miljön är av avgörande betydelse. En förutsättning för att kunna lära sig något är att man känner sig trygg. Detta blir en utmaning för utbildningens anordnare eftersom man aldrig kan förutse vad som händer när man sätter 20 elever i samma rum. Det som för vissa kan vara en motivationskälla upplever andra som störande och hindrande. Därför bör det finnas olika mindre rum där eleven kan välja att sitta och arbeta om han/hon inte vill sitta i klassrummet. Detta förutsätter också att det finns olika sätt att införskaffa kunskapen såsom föreläsning, böcker, datoranvänding eller individuella uppgifter. I de fall där det är möjligt borde eleven kunna erbjudas praktik. Detta gör att man förankrar sina teoretiska kunskaper samtidigt som man får en inblick i ett kommande yrkesliv.
Tid och regler
Även om jag vill framhålla en individanpassad skola tror jag att det är viktigt med struktur och regler. För att godkännas bör till exempel en viss procents närvaro uppfyllas. Ett regelverk kring skolan och miljö är nödvändig för att utbildningen skall fungera. Individer, såväl elever som andra personer, behöver struktur och regler. Detta är inte minst viktigt för att det sociala samspelet skall fungera.
//Louisa
